Ensamhet och människan
Hur påverkar ensamhet oss?
Ensamhet är många gånger något vi är dåliga på att prata om eller att våga se. Ensamhet kan både leda till fysiska och psykiska problem. Personer med ensamhet har högre risk att hamna i depression och få svår ångest. Men vad är ensamhet och vem är ensam och vem är inte ensam? Exakt vad ensamhet är kan vara svårt att specificera, men det vi kan säga är att det beror på person till person då vi ser ensamhet på olika sätt.
Vi vet att sociala umgängen är avgörande för oss och att den historiske människan behövde sin flock för att överleva. Detta behov finns kvar i oss då hjärnan fortfarande tror att vi lever som den historiske människan.
Men hur kommer det sig att vissa människor känner sig ensamma och vissa inte?
Det viktiga är att förstå att vi alla människor har olika stort behov av sociala umgängen.
Vi vet att alla behöver andra människor – men att vi kan behöva det olika mycket för att må bra. Det lättaste är att tänka att ensamhet är hur stor skillnad spännvidden är mellan hur stort kontaktnät du har och hur stort du önskar dig ha. Om du känner dig ensam så är du ensam.
Om du inte känner dig ensam så är du inte ensam oavsett om du umgås med någon eller inte. Du kan även känna dig ensam när du praktiskt taget umgås med någon.
Ensamhet är alltså inte samma sak som att vara själv. Om din vän är själv hemma betyder det inte att hen är ensam och tvärtom. Alla känner vi oss ensamma ibland och det är helt ofarligt. Det är bara en reaktion på att kroppen fungerar som den ska.
En längre tid av ensamhet är dock inte bra och kan leda till psykisk ohälsa såsom depression.
Forskning visar att 20% av de personer som lider av depression är på grund av ensamhet.
Det autonoma systemet i hjärnan är indelad i två system. Det sympatiska och parasympatiska systemet. Sympatiska är kopplat till vårt kamp- och flykt beteende, alltså sätter igång negativa känslor och ger oss kraft vid hot när kroppen behöver agera. Det parasympatiska är kopplat till lugn och matsmältning och är därför mer igång när vi vilar och känner oss avslappnade.
Det är lätt att dra slutsatsen att när vi är ensamma så drar det parasympatiska systemet igång då det borde finnas ett lugn, dock är det tvärtom. Forskning har sett att ensamhet drar igång det sympatiska systemet som leder till kamp- och flykt beteende. Då den biologiska varelsen i oss fortsatt tror sig leva i förr så innebär gemenskap överlevnad och är vi då ensamma uppstår känslan av ett hot för vår överlevnad. Forskning visar att när vi är ensamma ser vi andra människor och omvärlden mer hotfullt och vi tolkar ansiktsuttryck och kroppsspråk mer negativt. Detta leder i sin tur till mer isolering men också psykisk ohälsa. Kamp- och flykt beteende skapar stress i kroppen. En långvarig ihållande stress kan för människan leda till depression på lång sikt.
Det finns även kopplingar till att ensamhet leder till sämre sömn. Specifikt djupsömnen blir drabbad. Förr innebar det att när vi sov ensamma så var vi mer sårbara för hot då ingen annan kunde vaka under natten. Kroppen blir då mer lättväckt för att kunna vara beredd på faror.
När vi känner oss ensamma är det därav ännu viktigare att inte alltid lyssna på våra tankar då vi tenderar att få mer negativa tankar.
Så, hur många vänner ska jag ha då? Hur bör mina relationer till familj vara?
Vad just du behöver i ditt umgänge kan se olika ut från andra. Det är därför viktigt att känna in vad just du behöver. Forskning visar dock på att vi mår som bäst när vi har starka och nära relationer till ett par få umgängen än att ha överflödigt med olika relationer. Det viktiga är att vi känner oss lugna och avslappnade med de nära vi har.
